Varför måste man vara så himla sur hela tiden? Varför måste man klaga på allt och alla? Då måste man må dåligt väldigt dåligt, om man ska gå och hålla på som en barn unge dag ut dag in. Efter 19 år har jag fått lära mig att blunda och stänga öronen, annars uppstår bara problem. Javisst ska man stänga öronen och gå där ifrån, men ibland vill man bara säga vad man själv tycker och tänker. Våga säga ifrån på skarpen att dom få skärpa sig, men allt för många gånger när jag gjort det har det bara blivit problem. Men varför ska man ta skit som man inte egentligen ska ha? Varför ska man lyssna på evigt tjat när man inte förtjänar det? Jag förstår mig inte på människan ibland för det mesta är det av det kvinnliga könet som håller på såhär! Tyvärr måste jag säga det, men det är så sant som sagt!
Sanningen kan göra ont ibland..
Ingen ska få trampa på en, man ska vara stark!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar